It's all about the cash
Kommer ni ihåg den amerikanska bolånekrisen för några år sedan? De amerikanska bankerna målade upp en fin liten bubbla som fick väldigt många att investera sina pengar i hus och ekonomin blomstrade. När räntesatserna sedan ändrades och folk inte längre hade råd att behålla sina nya fina hus sprack bubblan och allt blev ett enda helvete. Även Europa fick vara med och ta smällen, även de europeiska toppklubbarna fick ta smällen.
Valencia, laget som under många år har abonnerat på tredje platsen i den spanska ligan mådde verkligen inte bra av att bubblan sprack. Klubbens ägare hade nämligen större delen av sina tillgångar investerade i just fastigheter och hej i helvete, nu hände det grejer. Inför årets säsong blev Valencias situation som mest påtaglig. Lagets tveklöst två största fixstjärnor David Villa och David Silva skeppades iväg till Barcelona respektive Manchester City för att rädda klubben från konkurs.
Så här i efterhand ser ju allt dock fint ut. Valencia har utvecklats till en lagmaskin som fortfarande presterar fotboll av hög klass och ligger kvar i toppskiktet i Spanien men framförallt så finns klubben kvar. Ingen spelare är större än klubben.
Medan Valencia kämpade för sin överlevnad blev det då nyval av president i Real Madrid och det bekanta ansiktet Florentino Perez gjorde comeback efter sin halvt om halvt misslyckade Galacticos-era under det tidiga 2000-talet. Vad gör då Perez? Givetvis tar han ett banklån på cirkus 1,5 miljard och shoppar loss ordentligt. Ronaldo köptes in för nästan en miljard vilket är en hutlös summa, speciellt i ekonomiskt svåra tider. Men vad gör det när Ronaldo likt Beckham och de gamla Galacticos betalar av sina extremt dyra övergångssummor med tröjförsäljningar utan dess like. På bara de två första timmarna efter hans presentation såldes det i snitt 15 tröjor med hans namn på i minuten, 1,7 miljoner tjänades in på två löjliga timmar.
Nästa spanska storklubb att harva runt i det ekonomiska träsket är då Barcelona. Här i veckan har det ryktats hej vilt efter att uppgifter kommit om Barcelonas stora skuld. Dani Alves kommer inte överens med klubben om ett nytt kontrakt, Iniesta ryktas säljas till City(vilket bara är löjligt) för att täppa igen det ekonomiska svarta hål Zlatan lämnat efter sig och nu har Barca till slut skaffat sig en tröjsponsor.
Blaugrana är en väldigt stolt klubb, de dunkar sig för bröstet och pekar på alla spelare i a-laget som lattjat boll på La Masia och har Unicef på bröstet. Kan man stoltsera med det, varsågod, kör för all del. Att lag utvecklar egna talanger och stödjer människorättsorganisationer är en bra mycket trevligare syn än stjärnvärvningar för en halv miljard och flygbolag på bringan.
Den där platsen på bröstet är ju värd ganska mycket, 300 miljoner per år i Barcelonas fall. Om jag minns rätt är det i samma prisklass som Rio Ferdinands övergång till United, den dyraste prislappen någonsin betalad för en back i Premier League. 300 miljoner för att förpassa Unicef till en annan del av tröjan och lalla runt med Qatar Foundation på bröstet.
Barcelonas skulder kommer saneras bra mycket snabbare med alla extra miljoner och jag har full förståelse för att laget hellre har lite ny text på tröjan än ser sina stjärnor från La Masia springa omkring i Citys oljedränkta tröjor tillsammans med Adebayor & co. Det fanns inga bra val, det ena bara mer ont än det andra och Sandro Rosell valde att bryta den 111 år långa traditionen utan tröjsponsor. Många blaugrana-fans kommer säkert gräma sig en del, lite av den där katalanska stoltheten har ju trots allt rubbats men ni kommer över det 'cus it's all about the cash.
// Don Ohlson