Milanos mittpunkt
Det forna storlaget Milan har de senaste åren fått utstå hård kritik och djupa svackor för sitt ålderstigna lag. Gamla avdankade storspelare som samlas i Milano för att behålla sin glans så gott det går, anförda av den numera pensionerade gentlemannen Paolo Maldini. Medan Milan spelat segt och omotiverat har brorsan Inter dominerat den italienska fotbollen fullständigt.
I år är det dock andra bullar som gäller och en stor del av den cred som ska delas ut för att gamla, slitna Milan har vaknat till liv igen ska tilldelas vår skånska jätte Zlatan Ibrahimovic.
Det har talats en del om att Zlatans sejour i Barcelona var ett misslyckande trots statistik som helt klart säger någonting annat. Men visst, jag kan köpa det till viss del, den Zlatan som vi gjorde oss bekanta med på allvar i Inter såg vi inte riktigt till i Blaugrana. Jag skyller på Barcelonas spelsystem och filosofi.
När Inter spelade i Inter hade han en väldigt tydlig roll. Han var deras anfallsspel. Inter handlade om Zlatan och det visste både Mancini och Mourinho. Zlatan är så överjävligt duktig att Inter kunde tillåta Zlatan att vara klubbens mittpunkt, den stora stjärnan med auktoritet både på och vid sidan om planen.
Pep Guardiola handplockade Zlatan, han ville verkligen ha honom. Att ha en targetplayer med sagolik teknik och spelsinne borde vara idealiskt för Barcelonas spelsystem. Men det slog slint, åtminstone lite halvt om halvt. Barcelona har en filosofi i, det handlar om laget i Katalonien, inte individen. En filosofi som syns både rent spelmässigt och hur hierarkin inom klubben är uppbyggd. Zlatan var inte längre mittpunkten i anfallsspelet, där fanns Messi, Iniesta, Xavi, Dani Alves & co. Zlatan var inte heller längre spelaren med stor auktoritet, han var istället monstervärvningen för stora summor pengar som bröt mot Blaugranas tanke om att vara en klubb där spelare plockas fram ur de egna leden. Det är spelare som Puyol, Xavi och Messi som bestämmer.
Nu är Ibrahimovic tillbaka i Italien och Serie A i lokalrivalen Milan under ledning av Allegri som fått fart på det tidigare ålderstigna laget. Spelare som Gattuso har fått en nytändning och yngre spelare tar för sig som Abate, Boateng och Robinho. Men det är cirkus Zlatan som varit den stora skillnaden mellan det gamla och nya Milan. Återigen ser vi Zlatan i en roll där det är han som är den stora stjärnan och anfallsspelet bygger nästan uteslutande på hans skicklighet.
Det är ett farligt spel Milan och Allegri leker och det har talats om att plocka in nya offensiva alternativ i januari när transferfönstret öppnar. Vill de åt Scudetton är det nog ett klokt drag men hur de än gör är det bara för oss svenskar att med raka ryggar visa vår stolthet för att ha en av världens absolut bästa fotbollsspelare till vårt förfogande. Grande Zlatan!
// Don Ohlson
Kommentarer
Postat av: Erik el grande
Instämmer i Zlatans storhet, både bokstavligt och i övrigt!... Verkar ju som att han kan få Badboy-Cassano till polare. DET kan bli intressant på riktigt. Bådas egon är ju ganska stora...