Fotbollskunskap

Derbyt som Guardiola på förhand målat upp som säsongens svåraste match blev ytterligare en uppvisning av blaugrana. Espanyol hade inte förlorat en enda hemmamatch och barcelona hade inte förlorat på bortaplan i årets upplaga av La Liga. Kataloniens ofta bortglömda andralag låg inför matchen dessutom fyra i tabellen, något som tydligt visade på truppens styrka och potential.

Pochettino, tränaren i Espanyol, valde att försöka möta de blåröda med en hög press och högt stående backlinje. I den första halvleken gjorde han det också med den äran. Barcas bollinnehav var inte alls lika massivt som det brukar vara och det syntes tydligt att det sedvanliga bolltrillandet inte riktigt fungerade. Så all heder åt Pochettino och hans lag som försökte och försökte och skapade flera vassa chanser och dessutom, då målen trillade in, inte gav upp utan fortsatte att kämpa för sin klubb. Vackert!

FC Barcelona har tidigare haft stora, för att inte säga enorma problem med lag som med en hög press stör deras uppspel till de säkra zonerna (Iniesta eller Xavi). Det har känts som att de inte riktigt vetat hur de ska hantera en sådan situation. Som att de blev förvånade varje gång de inte tilläts ha 70 % av bollinnehavet. Det har varit en av få svagheter som den här versionen haft. Igår visade barca upp en ny och skoningslös sida som jag imponerades av. Det som tidigare saknades fanns plötsligt där. Med effektivitet, exakthet och med endast så många passningar som krävdes punkterade guardiolas mannar espanyols press gång efter gång. Nu är inte Espanyol av samma kaliber som CL-lagen, men gårdagens uppvisning får ändå ses som ett steg i rätt riktning. Vackert!

När Pedro förrförra säsongen gjorde entré i FCB:s trupp var det många som ifrågasatte hans kapacitet. Idag är tongångarna helt annorlunda. Vi har fått se en spelare gå från att vara en komplementspelare med dåligt självförtroende till att bli en ordinarie kugge i guardiolas lagbygge som är en mardröm att möta för motståndarnas försvar. Det enda jag stör mig på med Pedro är troligtvis hans skumma armföring då han springer, men det kan jag leva med. Igår visade han upp ännu en sida som kanske inte framgått med lika stor tydlighet tidigare som det gjorde mot Espanyol. Snabbheten. Jag blev nästan chockad när jag såg hur han sprintade ifrån espanyols stackars mittback vid 1-0 målet. Vackert!

Då Andrés Iniesta avgjorde VM-finalen i Spaniens favör drog han av sig sin tröja och hyllade den avlidne vännen tillika espanyolspelaren Dani Jarque. På Nou Camp hade Iniesta redan varit helgonförklarad en längre tid. Från och med det ögonblicket blev han hela spaniens ärkehelgon, så även espanyolfansens. Detta visade sig igår med all kraft. Herregud vad fotbollen kan beröra ibland. Då Iniesta i slutet av andra halvlek vandrade av planen för att byta med Keita stod publiken upp och skanderade "Iniesta, Iniesta, Iniesta" samtidigt som ALLA applåderade, även espanyolspelarna på planen. Det gav mig rysningar och kändes stort, riktigt stort.

*Här är en dålig video som visar hur det såg ut då san Iniesta bytte....

/ Erik el grande