Fotbollssex på Old Trafford
Blackburn kom till Manchester och Old Trafford med tre vinster på de senaste fyra, dock med skador på Martin Olsson och nyckelspelaren Morten Gamst Pedersen. Jag vet inte vad Big Sam sa till sina grabbar innan matchstart men det var 11 spelare som ställde sig på alla fyra och 11 spelare från United med siktet inställt på fotbollssex.
Det var magnifikt, vackert och magiskt men tragiskt. 7 fucking 1 skrevs slutsiffrorna till och det är inte det minsta orättvist. Det kan talas om att Blackburn spelade ruskigt oinspirerat och ruttet i 90 minuter men det var väldigt längesen jag såg United göra en så här bra match.
Berbatov tangerade rekordet för flest antal mål i en match vilket han ska ha cred för. Berbas högsta nivå är sagolikt hög och det lass han drog tidigt i höstas kommer vara väldigt viktigt i slutet av säsongen. Men matchens man skulle jag ändå inte påstå att han var. Rooney gjorde sin andra match från start efter skadan och kontraktsbråket och jävlar vad han kämpar för att ta tillbaka sin position som Mr. United. Rooney fanns överallt, styrde spelet, vikarierade som vänsterback, hade sagolika väggspel och assists.
Dock var Berba och Rooney inte ensamma om att höja sig. Carrick och Anderson bjöd på prestationer som jag inte sett skymten av på 1-2 år i United-tröjan, Rafael spelade med en mognad som känts välbehövlig och Nani går från klarhet till klarhet.
Helt plötsligt fanns det en annan typ av rörelse i United som jag ändå förknippar med klubben och det triangelformade passningsspel de normalt bjuder upp. Det har varit skitspel nästan hela säsongen och jag hoppas innerligt att det är en positiv trend vi ser.
Tråkigt nog går det inte att suga på karamellen allt för länge, imorgon laddas det om för Tottenham-Liverpool och framför allt så står El Clásico på schemat nu på måndag. Då är det fotbollsfest i Vasastan.
// Don Ohlson