Konsten att uttrycka sina känslor
Mourinho är inte direkt känd för att skaffa sig vänner. The special one har mer eller mindre gjort sig känd för att gå över lik för att vinna(vilket han också gjort i överflöd) men det är alla dispyter med tränare, förbund och fotfolk på vägen som gör att jag gillar Mourinho. Han sätter verkligen färg på fotbollen och det är en egenskap som uppskattas i mina ögon. Matchspel i all ära men fotboll är bra mycket mer än så.
Förra veckan bekantade jag mig med en ny färgstark herre som fick mig att dra på smilbanden. Mourinho och hans Real Madrid skulle spela bortamatch mot Sporting Gijón. I förspelet inför matchen rasade Sportings tränare Preciado till attack mot Mourinho efter Mourinhos uttalande i pressen om att rivalerna Barcelona skulle fått domarfördelar så här långt i ligan. Preciado hann slänga ur sig både att Mourinho är en fähund och dålig kollega samt att han borde få sitta bland Sportings ultras(de fans som är lite mer hardcore) på läktaren.
Dock så slutar det ju inte här utan det utspelade sig underbara scener även efter matchen. När Preciado skulle röra sig hemåt lyckades han tajma Reals avfärd med sin spelarbuss. Vad gör han då måntro? Självklart är han lite extra lack efter att ha förlorat med 0-1 så Preciado tar sig i skrevet mot bussen, kastar en glasflaska som råkar träffa en äldre kvinna och skriker svordomar åt bussen.
Visserligen är det Madrid-baserade tidningen Marca som delar med sig av den här anekdoten men den är alldeles för härlig för att inte nämnas på grund av snack om partiska tidningar.
// Don Ohlson