En värld utan våld


I kölvattnet efter VM i Sydafrika har det ökande fotbollsvåldet varit en stor huvudbry för de beslutande organen i fotbollsvärlden. FIFA börjar seriöst överväga att införa krav på straffområdesdomare, nu inte mest på grund av tveksamma målsituationer utan snarare för allt gruff som pågår kring målet, speciellt under fasta situationer.
Speciellt Holland har, efter den fulaste VM-finalen någonsin sett till utdelade kort, målats upp som den riktiga boven. Detta tycker jag är helt fel och även om mycket saker som tog plats under finalen inte hör hemma på en fotbollsplan så är det inte direkt så att det var en engångsföreteelse. Det är inte så att Nigel de Jong är boven när han (antagligen) uppmuntrats att utvecklas till en ”vårdslös” spelare sedan barnsben.

Vad jag oroar mig mest över är de högsta organens attityd till problemet och två fall som ligger mig färskt i minnet utspelade sig båda i Sverige. Just det, i landet lagom, jantelandet etc.

Det första handlar om AIK, detta lag som alla icke-gnagare älskar att hata precis lika mycket som deras supporters nu måste hata att älska. Händelsen jag har i åtanke är Levski Sofias besök i samband med Europe League-kvalmatchen. Gnagets supportrar har inte direkt haft ett bra rykte om sig tidigare men detta tog fan priset. Att attackera spelarbuss samt tränarstab hos motståndarna, till synes utan anledning, är inte acceptabelt. Hela huligankulturen är så jävla inavlad att det inte ens går att förklara. De själva kan inte ge raka svar på varför dessa dåd genomförs men står ändå för att detta hjälper klubben och de minsann är ”de riktiga fansen med hjärta för klubben”. Avskyvärt säger jag.

Det andra fallet är lite mer aktuellt just nu, nämligen när Syrianskas spelare Haris Skenderovic sätter en mycket väl avvägd armbåge mitt i nyllet på Hammarbys Christer Gustafsson, något som alla domare självklart missar att upptäcka. Det är inte att domarna missar händelsen, inte att disciplinnämnden är lika tekniskt begåvade som en tre-åring eller att Gustafsson själv går ut med att ”det inte var så farligt” som gör mig upprörd. Det ska inte spela någon roll om ”den inte träffade särskilt hårt”. En menad armbåge i ansiktet är precis vad det är.

Straffen för dessa händelser är självklart svåra att avväga. I AIKs fall blev det 550 000 kr i böter för klubben. Det är tråkigt att klubben ska behöva betala för sina ”sanna fans” men samtidigt har Gnaget efter en lång, lång tid av problem med huliganer fortfarande inte lyckats lösa situationen.

För Skenderovics och Syrianskas del blev de helt friade. Skandal.
// Kerkan


Kommentarer

Postat av: Don Ohlson

Så förbannat löjligt att Syrianska-nissen kommer undan ostraffad. En spottloska kan man bli avstängd i flera matcher för men en armbåge i ansiktet, det är ju bara roligt. Pff!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback