Fotbollskunskap

Hur klubbens struktur ser ut varierar givetvis. Vissa lag likt Manchester United och Liverpool har helt enkelt ägare och under sig personer som sköter ruljansen inom klubben och förvaltar deras pengar på bästa sätt. Andra klubbar likt Barcelona och Real Madrid är ägt av fansen och håller presidentval där det kandideras och röstas om vem som ska vara det högsta hönset ett tag framöver. Sedan finns det förstås de mest underbara och motbjudande ledarna inom fotbollen som helst gör allt med egna händer likt det Lazio vi har nu för tiden.

Lazios president och tillika ägare Claudio Lotito har ägt majoriteten av klubben sedan 2004 efter att han köpte upp de kvarvarande spillrorna som den föregående ägaren Cragnotti lämnade efter sig och den ekonomiska skandalen med sitt flaggskepp Cirio år 2002. Den ekonomiska katastrof som tvingade Lazio att sälja alla sina stjärnspelare från det lag som vann Serie A 2000 med Sven-Göran Eriksson vid rodret. Lotito har visserligen sanerat ekonomin sedan han kom till makten men det är för hans galna upptåg som Lotito gjort sig själv till en världskändis där jag skulle tro att Jesús Gil är den enda som kan mäta sig på fullaste allvar.

Jag har många gånger undrat om Lazio och Lotito har några andra anställda än spelarna och tränarna. I somras när transfercirkusen var igång var det ständigt återkommande ämnet rörande Lazio att Lotito var både här och där i världen för att förhandla om diverse spelare han var sugen på. Den här tjurskalligheten och femårings-mentaliteten har retat gallfeber på mig så många gånger. "Kan själv!" ekar i Olimpicos korridorer och jag är inte det minsta förvånad att många tränare har passerat de senaste åren, Lotito vet ju bäst, förstår de inte det?

I somras åkte Lotito över till Brasilien och kom hem med Hernanes, en spelare som jag var helt och hållet obekant med och tankegångarna var genast igång. Zaraté som var Lotitos senaste fynd har visserligen en enorm talang inom sig men stannat intellektuellt på lekis, precis som Lotito och jag var rädd att han köpt in en lekkamrat som skulle sura vid sidlinjen tillsammans med Zaraté.

Oj, så fel man kan ha. Av de matcher jag sett i år är det en fröjd att se Hernanes röra sig på planen. Med den italienska gå-fotbollen där det disciplinerade positionsspelet så ofta sätter stopp för fart och fläkt gör Hernanes lite som han vill, bara för att han kan. Tillsammans med den "nya" tränaren Reja som tog över under andra halvan av förra säsongen och redan då fick klubben på rätsida och räddade oss från nedflyttning sitter vi i serieledning med ärkerivalen Roma på nedflyttningsplats.

Just nu, den här lilla veckan fram till nästa omgång är så förbannat nära utopi som det troligen går att komma som Laziale. Vem behöver vinna trippeln när vi kan leda ligan och ha storebror Roma på sista plats i tabellen? Nu är vi ju inte riktigt där, men nästan och av reaktionerna på den italienska sektionen av svenskafans.com verkar det som att de flesta Laziale sitter med hybris, klappar sina händer och rullar stock för att på något vis få ut sina känslor medan resten knappt kan förstå hur det kunde gå så snett att ett gäng himmelsblå spelare med fascister i Curva Nord belägrade den plats alla vill ha för sig själva.

Jag är inte dum nog att tro att det här ska hålla i sig. Lazio som vinnare i Serie A ligger för stunden på 29 gånger pengarna på bet365 till exempel och jag har bara på känn att nu när Lotito gjort något bra och plockat hit Hernanes ligger det en hög med skit runt hörnet som vi bara väntar på att få trampa i. Är det inte dags att bråka med Reja snart Lotito? Du ger oss hopp för tusan, så här kan vi inte ha det.