LUHG

Vi tar oss tillbaka till 1878 då vagnsarbetarna vid Lanchashire and Yorkshire Railway´s Newton Heath ville sparka boll & bildade Newton Heath L & R Football Club . Ekonomin blev dock tidigt ett problem och en trevlig bryggare erbjöd sig att gå in med medel under förutsättningen att klubben bytte namn. Året var 1902 när vi tog namnet som står idag..

Ekonomin gick upp och ner i klubben under åren medan styrelsen varierade. Ordföranden kom och gick men när Murdoch la ett bud på klubben 1998 låg det på 623 miljoner pund..

Under tiden höll nån fånig familj att visa intresse i europeiska elitlag.. dom hade visst köpt nåt nordamerikanskt fotbollslag, hahaha..

Men nej, så fel alla hade..

Man U, 90-talets hjältar, världserövrarna, (absolut, inte bara på 90-talet men det är då den här historien börjar bli intressant, eller deprimerande.. Beror på hur man ser det..) gled snabbt över till 20-tal. Lag, manager o styrelse gick hand i hand mot otaliga titlar..

I bakgrunden hände nåt som ingen räknade med.. Familjen, Glazers hade sept 2003 redan 3,2 procent i klubben och en månad senare nästan 9 procent.. 2004 gick i rasande takt, juni 15%, oktober 30%!!

Nu ville Glazers ta över klubben..

Vilket dom gjorde sakta men säkert.. 04/05 köptes ägare till ägare upp.. Från maj 05 gick aktieinnehavet från 75% till 98% i juni.. Vid den tiden var klubben värderad till över 800 miljoner pund.. Klubben gick okej (ekonomiskt) säsongen 05-06, mest på grund av två stora avtal med AIG (April with American company) som tydligen satsade stora mängder pengar i Glazers övertagande, och Nike.

2006 gick klubben över från far Glazer till hans söner.. Redan i Juli det året hamnade MUFC i en återbetalningsplan.. tydligen var 660 miljoner pund lånade pengar. Glazers försöker finna försäkring i det goda namn o rykte som klubben haft men utan lycka.. Januari 2010 uppgår skulder till 716 miljoner pund.. Via vissa emissioner och stöd är inte skulden så stor idag..

 

23 januari 2010

 

Suportrar samlas på Old Trafford iklädda matchkläder och halsdukar i guld & grönt (Newtion heath`s färger) i en fredlig demonstration. Supportergruppen LUHG (Love United Hate Glazers) växer och får namnet "Red Knights" och målet är att samla in tillräckligt med medel för att köpa ut familjen Glazers som i deras (o kanske mina) köpt en av världens rikaste klubbar på lånade pengar o lämnat dom till fattigdom.. Glazers vill ha 2 miljarder pund, red knights säger hälften. Manchester United Football Club har svartfläckats, LUHG!

 

Beckham har en guldgrön halsduk, jag har en, varför har inte du en?

 

/Busbyheat


Sheringham?

Efter att bara ha vunnit en match av arton på spansk mark så gör United det igen. Chicharito trycker bollen ner i målvaktens vänstra och Valencia förlorar på hemmaplan.

Men det är knappast en väntad seger. Under hela matchen får United försvara sig mot ett Valencia som faktiskt spelar sitt eget spel mot ett lojt United. Gång på gång kommer instick och inlägg mot Soldado som turligt nog är en centimeter ifrån varenda gång. United försöker spela boll men pga av Valencias höga press och Uniteds nervositet blir de av med bollen på mittfältet hela tiden. Katastrof!
Och man börjar undra hur sir Alex tänkte när han lämnade Scholes, Giggs och Rooney hemma. Inser han inte hur viktig den här matchen är?! När jag ser startelvan så är det enda positiva beskedet att O´shea inte är med.

I första halvlek är det farligaste vi har framåt ett skott av Berbatov, inte helt ofarligt dock. Det ser som vanligt ganska ofarligt ut när Berbatov är utanför straffområdet och lossar av ett skott. Valencias målvakt tittar inte ens på bollen som faktiskt bara är någon decimeter utanför krysset. Berbatov tittar besviket på ett United han inte känner igen.

I andra halvlek så öpnnar United bättre och börjar spela boll men det blir inte mer än att vi får två hörnor med oss. Valencia tar över matchen helt när det har gått 20 min och det är spel mot ett mål. Alla bollar är nära en skrattande Soldado som verkar tycka att det är skitkul att spela ut United. Vidic och Ferdinand är rasande. Efter att Vidic blivit stämplad i bröstet så pekar han på Soldado och ser sådär arg ut som bara en riktig serb kan. Salgado ler fortfarande men jag undrar om inte det där leendet försvinner när Vidic fått chansen att sparka av knäskålen på honom ... något som tyvärr aldrig sker.
I 77:e minuten får Anderson lämna planen och Hernandez kommer in. Genast blir det lite snabbare spel för nu kan United lägga långbollar bakom Valencias backlinje som inte alls har samma snabbhet som Chicharito. Efter några minuter har Chicharito ett skott i stolpen och jag sitter och tänker på det gamla United som ALLTID avgjorde i slutet. Sir Alex ser dock att Hernandez inte räcker till så i 85:e byts Berbatov ut mot Macheda. Nani löper med bollen längs högerkanten och hittar Macheda som vänder runt och ser att Chicharito löper in mot straffpunkten. Passen når honom och med två försvarare runt sig lyckas han vända på sig och med vänsterdojjan trycka ner den i målvaktens vänstra... JAAAAAAAAAAAAA! Jag skriker mig hes här hemma och prisar "den lilla ärtan".

Domaren blåser senare av matchen, en match som kanske United inte förtjänade att vinna om man ser till hur de spelade, men ändå så viktig för United. Första bortasegern för United den här säsongen och den kommer på spansk mark. Tack vare Hernandex känns det som att vi kan klå Sunderland på bortaplan medan Chelsea spelar lika mot Arsenal. Har vi hittat en ny Sheringham kanske?

/ Sir Bobby


Same same but different

Godmorgon!

Igår såg jag två fotbollsmatcher. Två matcher som borde genererat två X på spelkupongen. Den ena gjorde det, den andra inte. Men kanske framförallt två matcher som var som dag och natt, som sommar och vinter eller som blaskigt bryggkaffe contra en väl tillredd espresso. Ja, ni förstår nog vad jag menar.




Den första matchen var kall till 100 %. Kall för att den spelades i ett regnigt och ruskigt Ryssland, kall för att den i stort sett bestod i att söka passningsvägar som inte ens Xavi i den perfektaste av världar skulle kunna slå samt att barcelona med katalansk envishet försökte skapa luckor i ett Rubinförsvar som för kvällen var lika starkt och diciplinerat som Sovjet under kalla kriget. Men också kall av den anledningen att ALLA visste att matchbilden skulle se ut precis så.
Messi fick som väntat börja på bänken som backup utifall att...och Messi fick som väntat också hoppa in eftersom "utifall att" naturligtvis inträffade. Förvånad, någon?
Matchen bestod annars av två tveksamma straffar varav den senare ("fällningen" av Iniesta) är den som åtminstone jag ställer mig mest frågande till. Men blåser domaren straff en gång gör han det ofta ytterligare en, men då till det först förfördelade laget.
Filosofen, som nu Guardiola numera får tåla som epitet valde att starta med Mascherano i en Busquets-roll och Busquets i en ovan Iniesta/Keita-roll. Mascerano gick ofta ner och hämtade boll och agerade försvarsspelare då blaugrana anföll. Man kan inte säga att taktiken föll väl ut eftersom det som Guardiola ville undvika, att mittbackarna blev spelfördelare ändå ofta blev just det.
Obafemi i sin tidigare dress
För övrigt kan noteras att Inter/Newcastle-bekantingen Obafemi Martins (bilden ovan) inte fick starta matchen.
Mycket mer att yttra om matchen finns inte. Ni som sett Barcelona mot den här typen av motstånd tidigare förstår precis hur matchen såg ut. För er andra: extremt bollinnehav, några få genombrott, men ändå lika få målchanser som det kontringsfokuserade motståndarlaget. Frustrerande är ordet.


I den andra matchen där Valencia tog emot Man. Utd hemma på Mestalla såg resultatet länge ut att bli ett kryss, fram till 85' minuten då Chicharito snyggt placerade in dödsstöten för Valencia. Ur spansk synvinkel  kan konstateras att det märks att Valencia går bra i ligan. Självförtroendet verkar vara på topp för i stort sett samtliga. Till en början såg ytterbacken Miguel lite loj och ofokuserad ut, men denna oskärpa försvann allteftersom matchen fortgick. Valencia gjorde en mycket bra match där man under större delen av drabbningen var det spelförande laget. Ett flertal målchanser skapades, men tyvärr för spanjorerna saknade Soldado för kvällen den där skärpan i avsluten som han annars gjort sig känd för. Annars vill jag lyfta fram den andre ytterbacken, Jérémy Mathieu (bilen nedan) som var fullkomligt briljant inte bara i försvarsspelet, utan även i offensiven. Imponerande helt enkelt.
Engelsmännen då? United kom till start utan Rooney, Giggs och Scholes. Ändå gjorde de inte en dålig match utan skapade ett flertal riktigt giftiga målchanser. Berbatov visade fortsatt god form och Nani sprang som vanligt omkring i en dåres tempo på högerkanten. Ferdinand var tillbaks bredvid Vidic i mittförsvaret. Det märks i vissa situationer att han är lite rostig, men överlag får han klart godkänt. Den spelare som inte riktigt nådde upp till sin normala nivå var annars Evra som gång efter annan blev bortfintad av den silverfiskkvicke Pablo Hernandés. Om det berodde på Pablo eller Evra tvista de lärde. Troligtvis var det en kombination.

Det som länge var valencias match blev i slutet istället, som så många gånger förr, Sir Alex Fergusons match. Återigen visade han fingertoppskänsla då han släppte in de två ynglingarna Chicharito och Maicheda i slutet av matchen. Båda var nämligen inblandade i det sena segermålet som United lyckades åstadkomma i slutet av matchen. 0-1 till United blev alltså slutresultatet. 1-0 eller 1-1 hade varit mer rättvist, men som så ofta så är rättvisa och fotboll två saker som bör hållas åtskilda.

Efter beskrivningen av de två matcherna kan jag bara konstatera att jag föredrog den väl tillredda espresson framför det blaskiga och förutsebara bryggkaffet...

Ikväll är det stormatch i CL-light. En gammal dam möter den dyra staden - och vilken drabbning det lär bli...
/Erik el grande


Fotograferande caveman

3-0 efter lite drygt en halvtimme och en första halvlek som bjöd på den propagandafotboll Barcelona verkar ha saknat uppe i Ryssland. Ja Internazionale gav verkligen hemmapubliken valuta för pengarna och framförallt Samuel Eto'o, mannen som slängde ut den schyssta one-linern att han ska springa som en svart man men tjäna cash som en vit man. Jag har aldrig riktigt tyckt om Eto'o men jävlar, ikväll kan jag inte låta bli att älska honom.

Ett hattrick med vartenda mål karaktäristiskt för en äkta målskytt men det som jag tar med mig från ikväll är hur han ständigt bjuder på sig själv. Garvar när domaren blåser en frispark emot honom i en 50/50-duell, leker grottmänniska efter första målet, snor en kamera av pressfotografen och knäpper ett kort på Sneijder efter det tredje och traskar omkring och ler jämt och ständigt.


Visserligen bjöd Werder Bremen dem på segern ikväll med ett försvarsspel i klass med IFK Lindesbergs P89 men Inter utstrålade harmoni ikväll. De har inte presterat ordentligt än så länge i Serie A men finns ändå i delad serieledning med Lazio. Kanske släpper det nu för Benitez som trots allt inte tappat någon spelare från truppen som vann allt under förra säsongen.

Eto'o har redan köttat in nio mål på en månad och lär med all säkerhet passera de 15 mål han lyckades prestera förra säsongen. Frågan är hur Benitez kommer behandla den här situationen med en glödhet Eto'o och Milito som vann allt och presterade utan dess like förra året när både vill ha den centrala platsen i anfallet.

Förövrigt fortsätter Sneijder att briljera och visa att han är en av världens absolut bästa spelare och jag fattar fortfarande inte hur Real Madrid kunde släppa honom till förmån för Kaká.

Nu laddar vi inför morgondagens Europa League.

// Don Ohlson


Fotboll på tundran

Komiskt nog så rörde mina bästa fotbollsmoments förra säsongen Barcelona, laget som reser land och rike runt propagerandes om att fotboll minsann ska vara ett konststycke och fint att kolla på. Jodå, jag kan uppskatta vacker fotboll men alla som ständigt höjer Barcelona till skyarna som dess enda fanbärare gör mig förbannat trött. Tillsammans med de facto att jag under en lång tid följt Real Madrids framfart(och i CL snarare brist på framfart) så har jag skaffat mig lite av en hatkärlek gentemot Barcelona och känner glädjen bubbla inom mig när de åker på en oväntad förlust.

Förra säsongen gick det mesta Barcas väg i ligan men i Champions var det annorlunda. Torsk och utslagna av Mourinhos Inter i semifinalen men framförallt bara en poäng från två möten mot det ryska laget Rubin Kazan i gruppspelet. Likt min sinnesstämning när Herculés nu plockade hem en 0-2 seger från Camp Nou trodde jag inte riktigt på vad jag såg när ryssarna invaderade Katalonien och spöade deras främsta krigare i deras egen borg för att sedan åka hem till tundran igen.

Komiskt nog så ställs Barca och Rubin Kazan mot varandra även i år i gruppspelet och första matchen spelas ikväll på rysk mark i ett klimat som spanjorerna inte är vana vid. Dessutom är det fortfarande oklart huruvida Messi spelar eller inte efter den fula stämplingen av Ujfalusi mot Athletico Madrid men har iaf rest med truppen till tundran för att jaga björn och tre poäng.

Jag skulle dock bli förvånad om Rubin Kazan klarar av att behålla poängen i Ryssland även i år. Det är ett Barcelona som kommer med vedergällning i blicken och ett skadat ego efter förra årets dåliga prestationer. Allt annat än en två målsseger för Barcelona förvånar mig men fan, några benbrott och rysk seger skulle göra min dag.


// Don Ohlson


Mestalla - en arena som förtjänar respekt

Ikväll är det återigen dags för åtta lag att spela CL-fotboll. Vissa kommer att göra det på mer historisk mark än andra. Som värd för Valencias möte med Man. Utd. står Camp de Mestalla, en arena med gamla anor. Här följer en historisk tillbakablick på kvällens skådeplats.

I begynnelsen var Algirós
Mestalla är döpt efter en av vattendragen som bevattnade beteslandet runt staden. Den första matchen spelades mot grannklubben Levante den 20 maj 1923. Matchen var starten på ett nytt kapitel i klubben historia, vilket innebar att klubbens första arena Algirós övergavs till förmån för den nybyggda Mestalla.

Till en början rymde Mestalla 17 000 åskådare, men i och med klubbens framgångar byggdes arenan ut och kom i början av 30-talet att ha plats för runt 25 000 fans.
Motgångar
Mestalla har inte bara varit en framgånssaga från punkt ett - långt ifrån. Arenan har fått utstå ordentliga bakslag ett flertal gånger under dess snart 90-åriga historia. Ett exempel var då stadion - under det inbördeskrig som skakade Spanien under 30-talet - skadades ordentligt och dessutom användes som koncentrationsläger och skrotupplag.
Då Mestalla på under sent 50-tal just byggts ut till att rymma 45.500 fotbollstörstande spanjorer kom nästa bakslag. Floden Turia svämmade nämligen över ordentligt och stora delar av Mestalla drabbades hårt av vattenmassorna.
Namnbyte
Från 1969-1994 hette Mestalla inte just det,utan Estadí Luis Casanova efter en stor ikon i klubben. Casanova var dock själv en av dem som under böran av 90-talet ville att arenan skulle återfå sitt historiska namn. Så skedde också.
Framgångar
Den första titeln som Valencia vann på denna historiska plats kom 1941 då man kammade hem cupen. Därefter har Mestalla stått värd för stormatcher i spanska ligan, VM i fotboll 1982, samt OS 1992. Dessutom har Real Madrid i exil spelat final i europacupen på Mestalla.
Framtiden
Idag har Mestalla 55 000 platser och är en av världens tätaste arenor som med sina branta läktarkonstruktion gör att atmosfären nästan alltid blir fantastisk, speciellt i viktiga matcher då det är fullsatt.
Någon gång i år ska nou Mestalla stå färdig i Valencia.
En helt nybyggd arena som liksom en viss ny arena i Göteborg inte gjort så stora förändringar i namnet på sin nya arena jämfört med den äldre. Mestalla är förknippad med så pass mycket historia att det är helt rätt att inte ändra namnet till något dumt a la Bolton eller Newcastle. Nu kommer “Anem a Mestalla” (vi går till Mestalla) fortsätta höras i Valencia även sedan den nya arenan blivit verklighet.

Hoppas att jag tillfört en extra dimension till kvällens sammandrabbning på Mestalla.
//Erik el grande


Skottpengar på Stamford Bridge

Andra gruppspels-omgången i Champions drar igång ikväll med ett gäng matcher som har potentiell slakt skrivet i marginalen på spelschemat. Tack vare Viasats rikemans-satsning har jag själv såklart inte möjlighet att följa de roligaste arkebuseringarna utan får nöja mig med tv10 och djuret Didier Drogbas nuna två timmar framöver.

Fransoserna från det smuggelstaden Marseille kommer på besök till London för att sätta ännu en käpp i hjulen för Chelsea som för tillfället står och trampar med två raka förluster mot Newcastle och Man City.
Jag såg tidigare idag att oddsen är brutalt höga för en bortaseger och visst är det berättigat så länge ingen nappar på mitt erbjudande om skottpengar på Drogba och övriga blåklädda spelare vid kvällens tillställning. Men jag höjer ett varningens finger för Marseille som har duktiga Mandanda mellan stolparna och Taiwo, wannabe-Kolarov från Lasse Lagerbäcks Nigeria på vänsterbacken.
Skrällarna har haglat tätt hittills i år, nu håller vi tummarna för en till så att vi vettiga människor kan somna med ett leende på läpparna.
// Don Ohlson


Time to shine galácticos

Media gillar stora personligheter., karaktärer som sticker ut från mängden och gör det som ingen förväntar sig. Media fullkomligt älskar när samma personer gör bort sig eller misslyckas med sina alltför kaxigt uppsatta mål.  Skadeglädje är den enda sanna glädjen, i alla fall säljer den förjäkla bra…

Därför är Real Madrid alltid i världspressens fokus. Dels för att klubben lyder under lex Capello (det räcker inte att vinna - du måste vinna snyggt ocskså), dels för att klubben fullkomligt vimlar av karaktärer, från herr Florentino Pérez  till Cristiano Ronaldo. Och då har jag inte ens nämnt ”the special one”.

 

Hur som helst så har Real Madrids säsong så här långt inte riktigt varit så lyckad som de flesta madridístas hoppats på. Förvisso är laget utan förlust i ligaspelet, men marängerna har långt ifrån imponerat spelmässigt. Det man hittills kan konstatera är att Mourinho stramat åt defensiven på ett lyckat vis. För att vara Real Madrid ser det faktiskt riktigt bra ut bakåt och värvningen av Carvalho måste ses som mycket lyckad. Det är istället det offensiva som hackar en aning. Visst, det är många nya spelare (som vanligt) som måste lära känna varandra och anpassa sig till hur den nya coachen vill att de ska spela och sådant borde givetvis få ta en stund. OM laget inte hade råkat vara Real Madrid. Då räcker det nämligen inte att spela 0-0 mot ett nedflyttningstippat Levante, speciellt då man inte ens spelar bra.

 

Många anser att Real hade behövt signa en till toppforward för att kunna hävda sig ordentligt i Europa. Själv tror jag att det räcker med att blåsa lite liv i Karim ”zimzalabim” Benzema. Kommer han upp i den standard han var i under sista året i Lyon så kommer Real Madrid att få ett lyft. Får man igång Karim kan man spela honom och Higuaín på topp och flytta ner Özil till den släpande roll som han är som bäst i.

Ett resultat som madridfansen helst vill glömma

Ikväll matchar Los Blancos mot franska Auxerre som inlett säsongen katastrofalt.  Och då menar jag inte madrid-katastrofalt utan KATASTROFALT på riktigt. Inte en enda vinst i ligan så här långt. Allt annat än vinst för marängerna är en STOR skandal. Förlust mot snigelätarna + ytterligare någon halvtaskig insats i ligaspelet och fansens tålamod är slut. Och av någon konstig anledning brukar fansens och Florentinos tålamod ta slut ungefär samtidigt och då Florentinos tålamod är slut då sitter ingen säkert – inte ens tränaren med världens största ego.

Pressen däremot hoppas givetvis på att miljardbygget även detta år ska råka ut för någon Alcorcón-liknande incident. Olyckor säljer som sagt mycket bättre än framgång…

 

Mitt tips 3-0 till Real Madrid

 

// Erik el grande


Skrällarnas land

Jag vill minnas att det var Di Natale som tog filmandet till en ny nivå i EM 08 eller om det var VM 06 när han låtsades vara skadad tills han upptäckte att han låg utanför planen och alltså inte kunde avbryta spelet, rullade in på planen och fortsatte att simulera och grimarsera. Italiensk fotboll har fått mycket skit genom åren och en del av det är berättigat men fan i år är det en fröjd att checka italiensk fotboll. Den ena skrällen efter den andra har varit ett faktum och nästan ett signum för varje omgång där skadeglädjen får bubbla upp ordentligt inom mig tills jag sitter med världens läskigaste flin i soffan med laptopen i knäet.

Min hobbyförälskelse, det fascistiska och ljusblå Lazio har trots den galne presidenten Lotito lyckats ta sig upp i delad serieledning med fem spelade omgångar, spöat Fiorentina och snott poäng av Milan med deras nya gullegris från Rosengård. 



Bologna med den hårfagre Albin Ekdal har satt käppar i hjulen för både Inter och Roma, nykomlingarna Cesena började med att kryssa mot Roma och spöa skiten ur Milan med 2-0 på hemmaplan medan Brescia och Chievo ligger på kvalplats till Champions League efter att ha vunnit mot Roma respektive Napoli och Genoa.

Med all säkerhet kommer de större klubbarna rycka upp sig och kravla upp till toppstriden för det är trots allt 33 omgångar kvar att spela men visst fan vore det kul att se Totti avsluta sin karriär i Serie B eller Luca Toni spela lika kasst som vanligt hemma mot Albinoleffe nästa säsong?


// Don Ohlson


Tevez, mitt älskade hatobjekt

Inte en människa i västvärlden kan ha missat Chelseas ångvältsliknande fotboll de bjudit på under inledningen av säsongen. 21 mål framåt och bara ett insläppt i ligan och 1-4 på bortaplan i årets första Champions League-match. Den krampaktiga fotboll Ancelottis mannar presterade i Community Shield har varit som bortblåst och mardrömmarna kring ännu en ligatitel som hamnar i London började ta form.

Motståndet har dock inte varit av yppersta världsklass om man ska använda vänliga ord och nu i helgen kom det första riktiga styrkeprovet i form av Manchester City på bortaplan. City som var deras spöke förra året och plockade hem sex poäng mot låtsasryssland.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera när jag slog på tvn för att kolla på Liverpool-Sunderland och hörde att ligisten Tevez pangat in 1-0 bakom den alltid lika fule Chech och det var 10 minuter kvar. Min avsky för Chelsea är snäppet större än den gentemot lillebror City så resultatet fick mig att knyta ena näven förjävla hårt men att det var tvunget att vara äckliga jävla Tevez av alla människor tärde på själen.

För vem kan glömma hans uttalande när han inte förlängde med United och i pressen slängde ur sig att han aldrig skulle kunna spela för Liverpool eftersom de var en av Uniteds största rivaler för att under de följande dagarna skriva på för lillebror och flytta till andra sidan stan. Jag får kväljningar bara jag tänker på det och jag hoppas innerligt att nu, när du skjutit Chelsea i sank, kan du inte åka in i fängelse som din bror gjort?

// Don Ohlson


Busbyheat

så var vi igång, sir busby krävers respekt..


Välkommen till Fotbollskunskap

Fotbollskunskap är ett första steg på ett projekt av ett gäng vänner som har fotboll som gemensamt intresse. Till att börja med kan det säkert vara en aning stökigt men förhoppningsvis får vi ordning på maskineriet inom en snar framtid.

Tanken med det här projektet har likheter med svenskafans; en sida av fans för likasinnade. Bristen på objektivitet kommer dock vara lite av ett signum om jag känner mina skribenter så väl som jag tror mig göra. Men det ska poängteras att bara för att flera av oss är uppvuxna med Man United i blodet så kommer inte allt krut läggas på Sir Alex lagmaskin.
Jag hoppas att ni finner det vi tillhandahåller intressant och att ni i så fall sprider det vidare.
// Don Ohlson