Fotboll på tundran
Komiskt nog så rörde mina bästa fotbollsmoments förra säsongen Barcelona, laget som reser land och rike runt propagerandes om att fotboll minsann ska vara ett konststycke och fint att kolla på. Jodå, jag kan uppskatta vacker fotboll men alla som ständigt höjer Barcelona till skyarna som dess enda fanbärare gör mig förbannat trött. Tillsammans med de facto att jag under en lång tid följt Real Madrids framfart(och i CL snarare brist på framfart) så har jag skaffat mig lite av en hatkärlek gentemot Barcelona och känner glädjen bubbla inom mig när de åker på en oväntad förlust.
Förra säsongen gick det mesta Barcas väg i ligan men i Champions var det annorlunda. Torsk och utslagna av Mourinhos Inter i semifinalen men framförallt bara en poäng från två möten mot det ryska laget Rubin Kazan i gruppspelet. Likt min sinnesstämning när Herculés nu plockade hem en 0-2 seger från Camp Nou trodde jag inte riktigt på vad jag såg när ryssarna invaderade Katalonien och spöade deras främsta krigare i deras egen borg för att sedan åka hem till tundran igen.
Komiskt nog så ställs Barca och Rubin Kazan mot varandra även i år i gruppspelet och första matchen spelas ikväll på rysk mark i ett klimat som spanjorerna inte är vana vid. Dessutom är det fortfarande oklart huruvida Messi spelar eller inte efter den fula stämplingen av Ujfalusi mot Athletico Madrid men har iaf rest med truppen till tundran för att jaga björn och tre poäng.
Jag skulle dock bli förvånad om Rubin Kazan klarar av att behålla poängen i Ryssland även i år. Det är ett Barcelona som kommer med vedergällning i blicken och ett skadat ego efter förra årets dåliga prestationer. Allt annat än en två målsseger för Barcelona förvånar mig men fan, några benbrott och rysk seger skulle göra min dag.
// Don Ohlson