Same same but different
Godmorgon!
Igår såg jag två fotbollsmatcher. Två matcher som borde genererat två X på spelkupongen. Den ena gjorde det, den andra inte. Men kanske framförallt två matcher som var som dag och natt, som sommar och vinter eller som blaskigt bryggkaffe contra en väl tillredd espresso. Ja, ni förstår nog vad jag menar.
Den första matchen var kall till 100 %. Kall för att den spelades i ett regnigt och ruskigt Ryssland, kall för att den i stort sett bestod i att söka passningsvägar som inte ens Xavi i den perfektaste av världar skulle kunna slå samt att barcelona med katalansk envishet försökte skapa luckor i ett Rubinförsvar som för kvällen var lika starkt och diciplinerat som Sovjet under kalla kriget. Men också kall av den anledningen att ALLA visste att matchbilden skulle se ut precis så.
Messi fick som väntat börja på bänken som backup utifall att...och Messi fick som väntat också hoppa in eftersom "utifall att" naturligtvis inträffade. Förvånad, någon?
Matchen bestod annars av två tveksamma straffar varav den senare ("fällningen" av Iniesta) är den som åtminstone jag ställer mig mest frågande till. Men blåser domaren straff en gång gör han det ofta ytterligare en, men då till det först förfördelade laget.
Filosofen, som nu Guardiola numera får tåla som epitet valde att starta med Mascherano i en Busquets-roll och Busquets i en ovan Iniesta/Keita-roll. Mascerano gick ofta ner och hämtade boll och agerade försvarsspelare då blaugrana anföll. Man kan inte säga att taktiken föll väl ut eftersom det som Guardiola ville undvika, att mittbackarna blev spelfördelare ändå ofta blev just det.
För övrigt kan noteras att Inter/Newcastle-bekantingen Obafemi Martins (bilden ovan) inte fick starta matchen.
Mycket mer att yttra om matchen finns inte. Ni som sett Barcelona mot den här typen av motstånd tidigare förstår precis hur matchen såg ut. För er andra: extremt bollinnehav, några få genombrott, men ändå lika få målchanser som det kontringsfokuserade motståndarlaget. Frustrerande är ordet.
I den andra matchen där Valencia tog emot Man. Utd hemma på Mestalla såg resultatet länge ut att bli ett kryss, fram till 85' minuten då Chicharito snyggt placerade in dödsstöten för Valencia. Ur spansk synvinkel kan konstateras att det märks att Valencia går bra i ligan. Självförtroendet verkar vara på topp för i stort sett samtliga. Till en början såg ytterbacken Miguel lite loj och ofokuserad ut, men denna oskärpa försvann allteftersom matchen fortgick. Valencia gjorde en mycket bra match där man under större delen av drabbningen var det spelförande laget. Ett flertal målchanser skapades, men tyvärr för spanjorerna saknade Soldado för kvällen den där skärpan i avsluten som han annars gjort sig känd för. Annars vill jag lyfta fram den andre ytterbacken, Jérémy Mathieu (bilen nedan) som var fullkomligt briljant inte bara i försvarsspelet, utan även i offensiven. Imponerande helt enkelt.
Engelsmännen då? United kom till start utan Rooney, Giggs och Scholes. Ändå gjorde de inte en dålig match utan skapade ett flertal riktigt giftiga målchanser. Berbatov visade fortsatt god form och Nani sprang som vanligt omkring i en dåres tempo på högerkanten. Ferdinand var tillbaks bredvid Vidic i mittförsvaret. Det märks i vissa situationer att han är lite rostig, men överlag får han klart godkänt. Den spelare som inte riktigt nådde upp till sin normala nivå var annars Evra som gång efter annan blev bortfintad av den silverfiskkvicke Pablo Hernandés. Om det berodde på Pablo eller Evra tvista de lärde. Troligtvis var det en kombination.
Det som länge var valencias match blev i slutet istället, som så många gånger förr, Sir Alex Fergusons match. Återigen visade han fingertoppskänsla då han släppte in de två ynglingarna Chicharito och Maicheda i slutet av matchen. Båda var nämligen inblandade i det sena segermålet som United lyckades åstadkomma i slutet av matchen. 0-1 till United blev alltså slutresultatet. 1-0 eller 1-1 hade varit mer rättvist, men som så ofta så är rättvisa och fotboll två saker som bör hållas åtskilda.
Efter beskrivningen av de två matcherna kan jag bara konstatera att jag föredrog den väl tillredda espresson framför det blaskiga och förutsebara bryggkaffet...
Ikväll är det stormatch i CL-light. En gammal dam möter den dyra staden - och vilken drabbning det lär bli...
/Erik el grande