4-4-2 är inte så jävla svenskt
Nu jävlar är C-uppsatsen om det svenska landslaget färdigskriven, inskickad och jag hatar mig själv en gnutta mindre. Dessutom är jag ett gäng erfarenheter rikare både studiemässigt och fotbollsmässigt så jag tänkte ta och dela med mig av lite av min nyvunna kunskap om svensk fotboll.
Lilla Sverige är inte så litet som man kan tro
Sverige är de facto ett litet land, ändå dunkar vi oss stolt för bröstet, inte minst när det gäller idrottssammanhang. När det gäller fotboll har vi aldrig varit en riktig maktfaktor men sedan 1970-talet(och givetvis också innan det) finns det ljusglimtar att vara stolt över. VM-brons 1994 i USA, IFK Göteborg vann UEFA-cupen två gånger och Malmö spelade final i Europacupen. Inte så pjåkigt för landet lagom.
Att jag nämnde 1970-talet är allt annat än en slump det var nämligen då grunden lades för det vi idag kallar för svensk fotboll. Den assisterande tränaren i landslaget Lars "Laban" Andersson dubblade som elitinstruktör på fotbollsförbundet och hade sedan 1970 fått arbetsuppgiften att ta fram en svensk fotbollsmodell, baserad på den svenska traditionen och inspirerad av internationella inslag. Labans lösning inför VM var en trebackslinje med libero och ett offensivt, positivt anfallsspel. En modell som förbundet till och med, visserligen någorlunda försiktigt, gick ut och menade att de allsvenska klubbarna borde anpassa sig efter Labans föreslagna modell för att styrka landslagets chanser i mästerskapen.
Det finns två sidor på myntet
1:a december 1973 togs dock det första steget mot att förändra den svenska fotbollen för alltid. Malmö FF hade anställt den då 26-årige britten Robert Houghton för att leda klubben och britten tog med sig en fotbollsfilosofi som Sverige aldrig tidigare skådat men vi senare lärt känna på de mest lyckosamma men också smärtsamma vis i bland annat Svennis och Lagerbäcks spelidéer. Houghton är deras gud med sitt zonförsvar, press på bollhållaren, understöd och raka fyrbackslinje.
Malmö FF vann allsvenskan under Houghtons första säsong i klubben och laget släppte bara in 15 mål under säsongens 26 matcher, 18 hållna nollor. Den positiva och anfallsglada fotbollen Laban Andersson ville se svenska klubbar spela sågs inte till för fem öre i Houghtons bygge. Istället hade han snickrat ihop en maskin som malde ner sina motstånd och aldrig bjöd på minsta lilla möjlighet. Elva spelade hade konverterats till ett kollektiv som med en klar spelidé där en långboll slogs mot Sveriges första target-spelare för att sedan spela tillbaka bollen till mittfältet och ut på kanten för inlägg bröt de mönster publiken vant sig vid att se på fotbollsmatcher.
Under Houghtons andra år i klubben vann laget ligan ännu enklare. Två insläppta mål efter elva spelade matcher talar sitt tydliga språk. Att laget kallades för Fotbollsmördare under bortamatcherna likaså. Malmös guldlag bestod dock av ett flertal landslagsspelare och en diskussion fördes om det var spelsystemet eller spelarna som ordnade det makalösa facit klubben visade upp.
Två britter är bättre än en
Inför säsongen 1976 kom då lite av vad man kan se som nådastöten. Halmstad BK hade nätt och jämt klarat sig kvar i Allsvenskan och både tränare och tongivande spelade hade lämnat klubben. En inte helt oproblematisk situation för ordförande på klubbens fotbollssektion Stig Nilsson uppenbarade sig då få tränare kände en vilja att ta över krislaget. Ett samtal till Houghton ledde dock till en rekommendation av en annan britt, hans gode vän och kålsupare Roy Hodgson. Just det, samme Hodgson som tog Fulham till final i Europa League så sent som förra året och nyligen blev sparkad av Liverpool.
En säsong senare var Halmstad BK svenska mästare för första gången i klubbens historia. De mediokra spelarna Hodgson hade till förfogande hade drillats om till ett väloljat kollektiv med samma raka fyrbackslinje, press på bollhållare och zonmarkering som Houghton skördat framgångar med i Malmö. De båda vännerna hade ju nämligen tagit fram spelidén tillsammans och verkställt den på allra bästa vis.
På den vägen är det, Lite drygt 40 år senare har vi precis frångått 4-4-2 för att på nytt anpassa landslaget efter en internationell modell som Erik Hamrén tagit med sig från sina år i Danmark och korta sejour i Norge. Historien om svensk fotbolls utveckling ändrades givetvis inte över en natt efter Houghtons och Hodgsons framgångar i mitten av 1970-talet, Erik Nivas bok Den nya världsfotbollen rekommenderas för de nyfikna.
// The Don