Turins riktiga jag
La vacchia signora föddes i slutet på 1800-talet. Ett gäng italienska studenter hade fattat tycke för fotbollen och bestämde sig för att starta ett lag. Då var året 1897, två år senare fick klubben sitt namn Juventus och 1923 mötte den Gamla Damen sin kärlek i Edoardo Agnelli. Lite över 100 år senare är Juventus Italiens mäst framgångsrika klubb men det här är inte historien om den Gamla Damen, det här är historien om Turins forna storlag, laget som dog 1949.
Il Grande Torino
Juventus har inte alltid varit storebror i Turin. Det ska faktiskt sägas att Juventus under halva sin livstid stått i skuggan och gnetat på för att visa sitt mervärde. Störst i stan på den tiden(och enligt vissa fortfarande Turins riktiga klubb) var Torino.
Efter andra världskriget var Il Grande Torino som klubben på den tiden kallades tveklöst det bästa laget i Italien. Truppen huserade över inte mindre än tio italienska landslagsmän, varje position i landslaget befästes av spelare från Torino och klubben vann fyra ligatitlar i rad efter att Serie A startats upp på nytt efter andra världskriget. Inte en enda match förlorades hemma på Stadio Filadelfia.
En vänskapsmatch för mycket
För 62 år sedan under våren 1949 åkte Italiens bästa lag till Lissabon för att spela en träningsmatch. Legendaren Xico Ferreira skulle lägga skorna på hyllan och Il Grande Torino var laget han skulle ta sig an med sitt Benfica en sista gång.
På flyget hem möttes man av dåligt väder, en storm och kraftig dimma hade staden Turin i sitt grepp. Vid inflygningen mot Turin gjorde piloten det ödesdigra misstaget att flyga på lögre höjder, något som resulterade i en explosion som nådde Turins invånare norrifrån, från Supergakyrkan belägen nästan 700 meter över havet.
En stad i tårar
Alla på planet omkom, 31 stycken fick sätta livet till, tränare, spelare, journalister och kabinpersonal. En nyhet som när den nådde Turins gator innebar gator dränkta av tårar. Endast en av Il Grande Torinos spelare, laget som härskat över Italien, fanns vid liv. Sauro Tomá hade fått stanna kvar i Turin på grund av sin skada och var en av de olyckliga som fick uppgiften att identifiera de döda.
Några dagar senare hölls begravningen i Turin som följdes av en miljon människor. Turin var sargat men även Italien som fotbollsnation. I fotbolls-VM i Brasilien som spelades året därpå vågade inte det italienska landslaget använda sig av flygplan utan valde istället en båtresa över Atlanten på 2,5 vecka. Italien överlevde inte gruppspelet.
Torino har sedan dess bara vunnit Scudetton en enda gång, det är 35 år sedan dess. Jag undrar ja om staden inte fortfarande sörjer sina forna hjältar. Något som är säkert är ändå att de vinröda tröjorna Torinos spelare bär har en oerhörd tyngd som är svår att leva upp till.
// Don Ohlson