Målmaskinen från Madeira


De gula ubåtarna från Villarreal besökte den kungliga huvudstaden i helgen för att fixa en mindre skräll och plocka hem tre poäng mot Los Merengues, något som också skulle innebära att stämpeln från förra årets överkörning skulle tvättas bort. Mourinhos jättar försattes verkligen i en mindre smickrande position och fick slita för att inte gapet till Barcelona skulle växa ytterligare.

Men Real Madrid har Ronaldo. Denne Ronaldo som det ständigt spottas på och får skit för allt han gör. Mot Villarreal gjorde han ett nytt hattrick. Nu har han gjort 22 mål i ligan på 18 matcher.

Jag kan köpa att Ronaldo får skit för att han ofta viker ner sig i närkamper, att han inte står upp där andra storspelare skulle sätta in en axel och kötta vidare. Det är ingen vacker syn och jag kan bli trött på det men å andra sidan så finns det så ohyggligt många spelare som gör samma sak.

Det känns rätt skumt men jag blir inte längre ett dugg förvånad när Ronaldo dunkar in ett hattrick här och ett hattrick där. Hans målsinne är bara sjukt, han har tron på att varje gång han får läge för ett skott så bör han skjuta. Det är just det tänket och det självförtroendet som jag vill påstå kännetecknar en skyttekung. Rooney var exakt likadan förra året men i år finns det inte alls där. Vi ser samma Rooney som kämpar och sliter men han väljer alltid en passning före ett skott. Rooney blir ingen skyttekung i år.

För någon månad sedan hade jag en diskussion med en vän om renodlade målgörare, den typen av anfallare som mer eller mindre bara gjorde mål och ingenting annat. Nu för tiden passar den typen av anfallare inte riktigt in i spelidéerna, de måste bidra med mer än bara mål och vi ser knappt några Ruud Van Nistelrooy, Gabriel Batistuta eller Filippo Inzaghi.

Av världens bästa spelare för tillfället är nog Ronaldo det närmsta vi kommer en äkta målgörare trots att han är mittfältare. Det är mål, mål och mål igen. Jag undrar om han inte kommer lyckas slå sitt målrekord från året i United. Kapaciteten finns helt klart där och grabbarna i Madrid vänjer sig allt mer vid Mourinhos taktpinne.

Till sist vill jag utbringa en skål för Kaká som gjorde mål i sin comeback i Madrid.

// Don Ohlson


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback