Inlagd under:
Jag meddelar också mitt uttåg från fotbollskunskap, Men ni är hjärtligt välkomna att läsa min nystartade blogg om spansk fotboll. Ni hittar mig på http://lirarnasliga.wordpress.com/
/Erik el grande
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2011-03-23 @ 12:38:11
Inlagd under:
Jag försvinner härifrån, tar mitt pick och pack och drar över till en ny blogg, nämligen The Don calling. Fotbollskunskap föll inte ut riktigt som jag hade hoppats, men men. Nu vet ni var jag finns och kommer hänga förhoppningsvis ett långt tag framöver.
// The Don
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2011-03-18 @ 14:46:04
Inlagd under:
För några dagar sedan skakades sportvärlden av två bomber inom en på tok för kort tid, dels la Peter Forsberg skridskorna på hyllan och dels bestämde sig El Fenomeno, hans som med vardagstugg kallas för Tjockis-Ronaldo för att avsluta sin skadefyllda karriär. Att skriva om ett ämne som behandlas överallt i media och göra det på ett sätt som ens är en smula intressant istället för ständigt upprepande är en jävla utmaning. Jag har såklart velat printa ner en rad eller två om en av fotbollshistoriens märkligaste och mäktigaste anfallare, frågan var bara hur.
Hyllningarna bara ramlar in
Nu känns det dock inte längre hållbart. Från alla möjliga håll strömmar hyllningarna in för att ytterligare styrka hur överjävla bra Ronaldo faktiskt var. Så sent som igår läste jag ett offentligt brev som fotbollens största gentleman(efter att Maldini lagt skorna på hyllan förstås) Alessandro Del Piero publicerat. Del Piero har aldrig spelat med Ronaldo, i själva verket slogs de sinsemellan om skytteligatiteln under Ronaldos tid i Inter. Ändå hyllas Ronaldo.
Rio Ferdinand som så vitt jag vet aldrig ens spelat mot Ronaldo sa att han skulle hålla en tyst minut till hans ära, Fabregas och Iniesta spelar säkert och utnämner honom kort och gott till en av de bästa någonsin, både Milan och Inter uttalar sig om det avtryck han gjort i klubbarnas historia och Kaká sammanfattar det hela förbannat bra med ett tack för allt han gjort för fotbollen och Brasilien.
Ett mynt med två sidor
Det är en smula plågsamt att erkänna men Ronaldo var som bäst för cirkus 10 år sedan och det är inte det jag kommer minnas. Nog fan vet jag att han uträttat stordåd och öst in mål, vunnit Ballon d'Or två gånger och blivit utnämnd till världens bästa vid tre tillfällen. Men det var som sagt ett tag sedan.
När Ronaldo höll sin presskonferens tillsammans med sina två söner och meddelade att han skulle lägga skorna på hyllan sa han att han gråtit som ett barn de senaste dagarna. Huvudet vill fortsätta lira, men kroppen vill nåt annat. Ronaldos karriär har varit kantad av tonvis med skador. Under sin tid i Milan hann han bara spela 20 matcher, under fem år i Inter bara 68 matcher. 68 matcher - det spelas 38 matcher enbart i ligan varje säsong.
Som Madridista ligger såklart Ronaldos tid i Real Madrid färskast i minnet. Man kunde bara skaka på huvudet och le lite hult varje gång säsongen skulle dra igång igen, Ronaldo kom alltid tillbaka från semestern tjock och lycklig. Efter att ha betat av några kapitel i Nivas första bok om bland annat det brasilianska landslaget och Los Galacticos så har bilden bara förstärkts ytterligare. Ronaldo var en riktig jävla livsnjutare. Att jogga ett varv runt planen kunde ta en kvart för honom och Roberto Carlos och de brukade stå bakom målet och jävlas med Beckham när han tränade på frisparkar för att nämna två fotbollsrelaterade exempel.
Det klagas mycket på att Ronaldo slängt bort sin talang när han levt som han gjort med några extrakilon i mellangärdet. Jag gillar't. När Ronaldinho slutat le på fotbollsplanen har vår gode Tjockis-Ronaldo kört hela vägen in i kaklet med ett leende på läpparna. Han var inte den mest tekniska fotbollsspelaren men nog fan älskade han att spela på ett sätt som kännetecknar det vi i karga Norden kallar för sambafotboll - det spelas med en sanslös glädje. Ronaldo säger att det känns som att han dött nu när han inte längre kan spela fotboll, är inte det den vackraste kärleksförklaringen som sagts?
// The Don
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2011-02-18 @ 12:10:07
Inlagd under:
Det där med livet alltså, det är inte bara en utav oss som bestämt sig för att ge det en andra chans = mindre skittexter om fotbollsvärlden. Den senaste veckan har det dock snurrat så sjukt mycket i Europa att jag pliktskyldigt måste krypa till korset och printa ner några observationer. Here it goes!
Först och främst känns det som ett måste att behandla sörjan med Fernando Torres och Andy Carroll.
Torres bytte Liverpool mot Chelsea för en summa kring 50 miljoner pund, vilket egentligen inte är så där jävligt förvånande i den moderna fotbollen där allting verkar handla om cash och titlar. Men ändå så spydde jag galla i en kvart efter att jag hört det. Varför? Till att börja med kan vi gå in på Torres självbiografi som han tillägnade till "världens bästa fans", Liverpools fans. I boken krävs det sedan inte så mycket läsning mellan raderna för att förstå gargongen att han gärna skulle ligga med halva The Kop(googla å du oinsatte) efter antydningar om att Torres vill tatuera in Liverpools klassiska hymn You'll never walk alone. Torres ano 2011 lämnar dock in en transferbegäran lagom till att King Kenny tagit över tränarposten och laget börjat klättra i tabellen igen. Det som gör Team America-spyan komplett är historien om Torres sista tid i hans moderklubb Club Atlético de Madrid där han var lagkapten trots sin ringa ålder. Torres sprang omkring på planen med kaptensbindeln på armen, en kaptensbindel som han förpestat med en hyllning till Liverpool på undersidan. Bra där Fernando, du visar verkligen hjärta för klubben!
Så var det Andy Carroll då, Newcastles nya stjärnskott, född och uppvuxen på Tyneside i Gateshead och representerar den "enda klubben han någonsin drömt om att spela för". När vi har diskuterat övergången i den riktiga världen har slutsatserna varit att det måste vara Newcastles mongo till ägare Mike Ashley som inte kunde tacka nej till 35 miljoner pund och visst, det kan jag förstå. När jag för någon dag sedan läste att Carroll lämnat in en transferbegäran. Att få spela för sin drömklubb och måla i Premier League som en klassisk prima punta är ju förstås inte det bästa i världen, tre gånger så mycket i lön däremot, det är fan grejer det! Och så spydde jag igen.
Transfers är ju dock inte enbart av ondo. Den som följer Il Calio en aning har nog lagt märke till att mästarna Inter har vaknat på riktigt medan Milan slagit av på takten. Den försvarsmaskin och monstruösa kontringar som Mourinho byggde upp är som bortblåst efter Leonardos intåg på tränarbänken. Istället är det en samvetslös offensiv som kan liknas en aning med Redknapps taktik; det finns bara en väg att gå och det är framåt, framåt, framåt. Medan Milan värvade Sampdorias problembarn och tjockis Cassano snodde Moratti Cassanos parhäst Pazzini. Sista matchen jag såg med Pazzini i Sampdoria såg han uppgiven och vilsen ut, nu dundrar han på i Leonardos galna Inter tillsammans med pånyttfödda Sneijder, Eto'o och Maicon. Fem poäng upp till Milan och med en match mindre spelad. Det är inte svårt att gissa var Scudetton hamnar i år.
I en annan del av England fick Saha för sig att trycka in fyra mål mot Blackpool. Efter halva säsongen hade Evertons anfallare tillsammans mäktat med tre mål. Fyra anfallare, tre mål. Räcker inte riktigt för spel i Europa.
Robin Van Persie gjorde sitt första hattrick i Premier League för inte så länge sedan, Messi gör det mer eller mindre varje vecka nu för tiden. Magkänslan säger mig att den dära Messi kommer abonnera på Ballon d'Or det kommande decenniet, men så kändes det ju iofs också när Ronaldinho lekte som allra mest.
Mourinho fick tillslut anfallaren som han gormat efter sedan i somras. Med Higuain på skadelistan en jävla lång tid och en Benzema som vägrar göra mål i ligan så jag kan jag inte klandra honom hur mycket jag än tycker om Benzema med sina niggastripes. Att valet föll på Adebayor genererade den tredje spyan på en väldigt kort tid. Ja, han kan spela i Champions League för oss och ja, han gjorde massa mål en säsong i Arsenal men fyfan, han är ju den lataste och mest själviska stork Afrika plockat fram. Han har redan gjort ett mål, ett snyggt mål som han krönte med att snubbla när han skulle fira det. Nice, då var redan förväntningarna avklarade.
// The Don
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2011-02-07 @ 12:40:48
Inlagd under:
Emirates Stadium 27 Dec
I måndags såg jag Arsenal spela ut Chelsea i ett unikt londonderby. Jag såg Carlo Ancelotti vanka av och an i det tekniska området för att till slut skicka in Ramires, Bosingwa och Kakuta. Effekt? Absolut ingen alls. Med all respekt för Ramires, Bosingwa och Kakuta, men de är inte spelare som tillför ett topplag i PL det lilla extra som gör att matcher kan vändas. På planen stod 11 spelare i blå tröjor (förutom Cech då) som inte var utbytbara. Det var de som skulle göra jobbet - som alltid tidigare hade gjort jobbet. I måndags klarade de inte av att dominera som de gjort tidigare, maskinen fungerade inte, alternativt började visa symptom på sin ålder. Problemet var och är bara att det inte finns några vettiga reservdelar till maskinen. Går någon sönder eller underpresterar är de blå extremt sårbara. Med en sådan bänk som Chelsea har vinner man inte CL, PL, FA-cupen eller ligacupen. Man vinner ingenting alls.
Arsenal däremot hade en ruskigt bra bänk. Bendtner, Arshavin, Chamakh, Rosicky, Diaby - Var och en spelare som definitivt kan gå in och tillföra något väsentligt till spelet. Detta visar tydligt på att Arsenal har ett mer långsiktig och sund syn på sitt lagbygge än vad Chelsea har för tillfället.
White hart lane 28 Dec
En inte alltför välspelad match som ändå innehöll några riktigt fina insatser. Klassiska Newcastle skulle försöka slå Tottenham på deras egen hemmaplan. Det gick väl sådär kan man säga - matchen slutade rättvist 2-0 till london-laget. Det jag vill peka på i den här matchen är följande:
Tottenhams vänsterkant
Herregud vad bra den är. Assou-ekotto är i mina ögon en extremt underskattad spelare som har betydande kvaliteter som många lag i världen skulle vara intresserade av. Tillsammans med The wizzard of Wales, Gareth Bale, bildar han en av fotbollsvärldens just nu vassaste vänsterkanter. Jag längtar till Cl-matchen mot Milan. Det gör nog inte Allegri...
Samarbetet Modric-Van der Vaart
Det sade bara klick, sedan var Van der Vaart inne i Tottenhams startelva och producerade som han inte gjort på många herrans år. Han har gått från att vara en gnällig komplementpelare i ett stjärnöverbefolkat Real madrid till att bli en gnällig nyckelspelare i ett hårdsatsande och lovande Tottenhem. Det har gjort honom gott. I Luka Modric har han funnit en lekkamrat som förstår honom och serverar honom passningar som han vill ha dem. Det märks att de trivs ihop på planen...
Den felande länken
Alan Hutton heter han, Tottenhams felande länk. Igår startade han om högerback och gjorde det ändå hyffsat bra. Men någon startspelare är han inte, åtminstone inte i Tottenham. Här behöver Redknapp tänka till lite...
Newcastles gnäll
Ibland när man ser Newcastle spela fotboll kan man inte låta bli att få intrycket av att halva laget består av hetlevrade individer som troligtvis inte hade försörjt sig på laglig väg om de inte hade spelat fotboll. Det är mycket fult spel, mycket gnäll och ofta lite väl lite fotboll.
Bänken
Klass rakt igenom. Kranjcar, Corluka, Crouch, Keane, Jenas, Bassong (Defoe och Gallas var inte ens med i truppen). Det är spelare som inte går av för hackor. Förra året klagade många på Tottenhams tunna trupp. I år finns knappast det problemet. Det kan till och med vara så att Redknapp känner sig tvungen att sälja några av helgonen nu i januari. Med den styrka och bredd som Tottenhams trupp besitter tror jag att man kan gå längre än vad många tror i CL.
För att sammanfatta inlägget kan man konstatera att det inte bara är spelarna som startar som behöver hålla en viss klass, utan även de som börjar vid sidan om. Något som Arsenal och Tottenham tagit fasta på.
Till sist
* Jag har länge tänkt att målvakten i Tottenham är sjukt lik någon. Igår kom jag på vad det var; en näsapa.
*Dessutom i dessa julfest-tider för PL-spelarna måste jag nog dra en historia jag fick höra för några år sedan:
En man satt aningen berusad och körde bil i London samtidigt som han pratade med sin fru. Plötsligt smäller det till. Mannen säger att han ska gå ut och se vad det var han kört på. Väl inne i bilen igen frågar han uppskärrad sin hustru, "Finns det 2 meter långa pingviner?"
"Nej, naturligtvis inte, hur mycket har du druckit egentligen. svarar hon"
"FAAN, då måste det vara Peter Croch som jag har kört på....
/Erik el grande
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2010-12-29 @ 08:59:36
Inlagd under:
God jul gott folk, må julölen smaka extra gott i år och årets matcher på Boxing Day(Annandan) bli till riktiga klassiker. Jag funderade lite på hur jag skulle kunna skriva ett julinspirerat inlägg, fotboll är ju inte direkt det som man i första hand förknippar med julafton om man säger så. Men önskelistor för guds skull, det funkar alltid. Så för både ert och mitt nöje presenterar jag nu vad jag önskar mig i fotbollsväg inför vårsäsongen utan att gorma om det uppenbara.
En leende Lotito
Först och främst önskar jag Lazio en framgångsrik vår. Askungesagan vi sett under hösten med ett Lazio som så sent som förra säsongen slogs för överlevnad i Serie A hänger för tillfället i toppskiktet och satt även ett tag som ledare i Serie A. Jag är inte så pass naiv att jag tror på att Scudetton hamnar i Rom, den kvaliteten har inte laget. MEN! Som laget har spelat under hösten med ett ruggigt försvar, en fantastisk Hernanes som troligen är årets bästa värvning och en Zaraté som det börjar bli pli på tycker jag fullt allvarligt att laget är förtjänt av att sluta bland de fyra bästa och få spela i Champions League till hösten.
Jag vill se Reja forma nya Lazio-ikoner, komma ihåg detta fantastiska lag i samma ljus som det lag som vann Scudetton för tio år sedan. Nesta, Mihajlovic och Nedved - Días, Hernanes och Floccari. Det vore vackert, väldigt vackert.
Pånyttfödelse vol.1
I Real Madrid har Kaká börjat träna med a-laget igen, för första gången den här säsongen efter att ha opererat det knä som höll tillbaka hans sinnessjuka förmåga under fotbolls-VM i somras. Alla Merengues hoppas innerligt att vi kommer få se en pånyttfödd Kaká för i ärlighetens namn var han medioker under sin första säsong i den kritvita tröjan. Det har viskats om att Kaká som vann Ballon d'Or 2007(?) gått ner sig och jag har varit en av dem. Jag förstår mig inte på värvningen av honom. Men jag hoppas, gud va jag hoppas, att Kaká hittar sig själv igen. En Kaká som är på humör är magiskt att kolla på, en världsstjärna som slocknat är en dolk i hjärtat.
Respektlösa nykomlingar
Blackpool, vilket jävla gäng! Newcastle är inte sämre dem och West Bromwich har även de bara kört på helt respektlöst under hösten. För tillfället ligger alla tre av nykomlingarna i mitten av tabellen på samma poäng som Liverpool, något som tveklöst måste ses som en sjukt stor framgång, bara fem poäng upp till platserna för att spela i Europa nästa säsong.
Underdogs är ju ett populärt fenomen och jag gillar't. De har rört om rejält i årets Premier League och plockat poäng mot Big Four utan att be om ursäkt för fem öre. Lilla, lilla Blackpool som förra året tippades åka ur Championship. Jag skrattar gott för varje poäng de snor. Vad jag hoppas på är att de fortsätter på sin inslagna väg och bara kör på, fortsätter att sno poäng och baktalar allt som experterna sagt inför säsongen. Blackpool tar minst poäng i Premier Leagues historia? Yeah right.
Pånyttfödelse vol.2
Milan leder Serie A och livet kan tyckas vara frid och fröjd. Men Ronaldinho, den brasilianska trollkarlen som ständigt spelade med ett leende på läpparna har slutat le och slutat spela den bländande fotbollen som gjorde honom till världens tveklöst bästa fotbollsspelare. Nu ryktas det att han ska säljas för att han underpresterar. Om Ronaldinho börjar uppskatta att spela fotboll igen hamnar årets Scudetto i Milano. Det spelar ingen roll att Milan dras med stora skadebekymmer för han ÄR så bra när han känner för det.
Ägarbyten
Jag spyr galla på familjen Glazer som tynger United med de stora lån ägarna tog för att köpa klubben. Den mest eftertraktade julklappen för alla United-fans är utan tvekan ett uppköp av Red Knights, gruppen som finansieras av fans och vill göra om klubben till en supporterägd klubb. Det vore coolt och bra, men det kommer inte hända.
Största boven är dock Mike Ashley, idioten som äger Newcastle och år efter år tar rent utsagt skitdumma beslut. Geordieland som skattar sitt Newcastle väldigt högt skulle må bra av en ägare som inte gick med huvudet under armen och jag unnar dem det. Det är en klassisk klubb som förtjänar så mycket bättre.
Eller ja, Blackburn har ju nu även de nya härliga ägare. Alla värvningar, ja de outsourcas till en konsultfirma. Målet enligt de nya indiska ägarna är att Blackburn åtminstone ska ligga 4:a eller 5:a, något som de tänkt nå med en transferbudget som ryktas ligga runt 50 miljoner kronor - inte ens halva Zlatans årslön, eller 1/20 av den summa Real Madrid betalade för att få tag i Christiano Ronaldo. Dessutom sparkades Big Sam eftersom ägarna vill ha in en "yngre och mer energisk person".
// Don Ohlson
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2010-12-24 @ 11:32:13
Inlagd under:
Jag saknar IFK Lindesbergs glansdagar ibland, de där åren när vi var 12-13 år och faktiskt var bra istället för att få stryk med 14-2. Lite synd var väl dock att engagemanget från päronen inte var så värst mycket att hänga i granen. Tänk om man hade vuxit upp i Polen istället och spelat för Lech Poznan. Här kommer ett litet klipp från när deras P12-lag lirar mot Tottenham. Det är så briljant att jag inte kan låta bli.
6 minuter in i klippet blir det extra bra, njut och låt avundsjukan flöda.
// Don Ohlson
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2010-12-16 @ 12:16:33
Inlagd under:
Vid årsskiftet delar Fifa och den franska tidningen France Football ut guldbollen till världens bästa spelare. I början av november(har jag för mig) kom den första listan med 23 nominerade kandidater och redan då kom det fram en hel del ramaskrin. Diego Milito som avgjorde alla klubbturneringar Inter spelade i och vann förra året fanns inte ens med bland de 23 bästa spelarna i världen.
För någon dag sedan kortades då listan ner till de tre namn som fått flest röster och föga förvånande kommer alla tre från fotbollsvärldens gullegris Barcelona. Andres Iniesta, Lionel Messi och Xavi Hernandez är de tre som slåss om att få plocka hem guldbollen och flasha den för polarna i Barcelona.
Missförstå mig inte, alla tre är magiska spelare och utan tvekan bland de bästa i världen men vad gjorde de förra säsongen?
Barcelona hade en med truppens mått mätt en svag säsong. Laget som 2008 vann allt som gick att vinna kammade den här säsongen bara hem ligatiteln. Större delen av Barcas "mediokra" säsong var Iniesta skadad för det mesta och kom egentligen tillbaka i god form först till sommarens VM i Sydafrika.
VM i Sydafrika plockades ju sedermera hem av spanjorerna där mer än halva startelvan kom från Barcelona och Iniesta var den som avgjorde i finalen. Men ändå, inget lag har någonsin vunnit VM förut efter att ha gjort så få mål som Spanien. Ändå återfinns två av Spaniens mest kreativa spelare med på listan, medan Messi och hans Argentina inte åstadkom någonting alls i VM. Att Argentina inte lever upp till de skyhöga förväntningarna kan förstås i stora delar tillskrivas Maradona och hans taktiska brister.
Det som stör mig, likt så många andra och framförallt Inters president Moratti är att Wesley Sneijder inte finns med på topp tre. Inter vann allt förra året och Sneijder var deras härförare på planen i en otroligt viktig roll med stort ansvar. Ändå levererade han, hela säsongen. Sedan kom VM och Sneijder spelade tillsammans med en fantastisk Robben Holland till landets första VM-final. Väl där var han bara några otroliga missar från Robbens sida från att göra den perfekta säsongen och leda sitt lag till seger i VM, Champions, ligan och cupen.
Prestationer i VM brukar väga oerhört tungt när le Ballon d'Or ska delas ut så jag förstår verkligen inte hur de kan bortse från Sneijders prestationer. Iniesta, Messi och Xavi är bättre än Sneijder, ja det är dem men inte förra säsongen. Det var Sneijders säsong, bara det att Iniesta fick det sista ordet.
// Don Ohlson
Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks () | 2010-12-07 @ 11:58:13
Inlagd under:
Sunderland spelar ut Chelsea på Stamford bridge och plötsligt blir hela ligan spännande igen. Håller ni inte med? Efter lördagens matcher då Manchester United höll på att förlora mot Aston Villa på bortaplan så såg det ut som att Chelsea skulle dra ifrån rejält. De hade en på pappret lätt match mot Sunderland hemma och skulle ta tre poäng. (en trepoängare som antagligen hade säkrat Chelseas förstaplats i ligan resten av året) Men vad hände egentligen?
United visade prov på erfarenhet och laganda. Aston Villa, som vad jag har hört, spelade ut United i första halvlek fick utdelning i andra halvlek. Först får de en straff som jag inte tycker var så klockren som alla säger. Jag tycker att Wes Brown gjorde det ganska bra men domaren blåste. Och är det så konstigt? Aston Villa hade matchen i ett järngrepp och domare var ingen mindre än Mike Dean.. jag menar, vafan?! Den killen ger bort straffar titt som tätt. Jag måste erkänna att jag inte höll med Mike Dean men straff blev det och Van der sar gick åt fel håll. Kort därpå tappade United bollen på mittplan och de unga Aston Villa-pojkarna sprang ifrån United försvaret och satte tvåan. Snyft, fan, piss! Men det var tid kvar och united började spela fotboll. Berbatov och Hernandez ut - Macheda och Obertan in. Dettta satte fart på United och än var det inte kört. Våran härliga, eller sorgliga säsong (beroende på hur man ser på det faktum att vi vunnit färre matcher än vad vi har kryssat) fick liv igen. Macheda satte snyggt reduceringen rakt upp i nättaket. Kvitteringen kom senare på en hörna och Vidic nick i slowmotion visar SÅ mycket vilja. Viljan att hänga kvar uppe i toppen och fortfarande sätta press på Chelsea. Men det blev bara ett till kryss, vårat sjunde. Visst jublade jag åt det slitande United som vände 2-0 till 2-2 men strax därefter slog det mig att Chelsea skulle spela mot Sunderland dagen därpå och leendet försvann ganska snabbt.
Söndag 17.05 börjar bollen rulla på Stamford Bridge. Chelsea trycker på som vanligt och publikstödet gör ingenting lättare för bortalaget. Men Sunderland förvånar mig. De lyckas hålla bollen borta från målområdet och stundtals också spela runt den kring Chelseas. Och vad händer?
Jo, en av backarna i Sunderland sätter 1-0 till the black cats. Hela stamford bridge tystnar och Chelsea undrar hur fan det gick till. Någon minut senare blåser domaren av första halvlek och ett utspelat Chelsea går av plan.
Halvleken därpå kommer tidigt 2-0 och i slutet kommer 3-0 av Welbeck som tar tröjan över huvudet och retas med Chelskisupportrarna till min stora glädje. Chelsea får gå av planen samtidigt som hela Stamford bridge buar ut de och Sunderland jublar åt tre välförtjänade poäng.
Jag orkar inte gå igenom hela matchen men Chelsea spelade riktigt dåligt, de lade bollar på Drogba som Sunderland hade satt fotbojor på. Det vassaste avslutet hade Zirkov och det säger väl en del i alla fall? Malouda blev utbytt tidigt i andra och Kalou var inte mycket bättre han. Jag tror att Chelsea förväntade sig tre enkla poäng, precis som United när de mötte West bromwich hemma på Old Trafford. Men det finns inga enkla matcher i premier league och allt kan faktiskt hända i fotboll. Sunderland har dock aldrig varit ett dåligt lag. Hamnade inte de sexa eller sjua i premier league förra året? De visade i alla fall hur man spelar ut ett topplag på bortaplan i Söndags. Deras defensiv var utmärkt och Gyan, som satte 2:an, och Welbeck var lysande på topp. Gyan kan nog komma att bli viktig för Sunderland som haft lite problem såhär i början säsongen.
Tack vare the black cats knappade vi in ett poäng på Chelsea istället för att hamna sju poäng efter. Arsenal snodde andra platsen men det gör inte så mycket. Nu möter vi Wigan på lördag och det kommer bli en hemmamatch som vi måste vinna. Vi är fortfarande obesegrade och vi har slagit nytt klubbrekord (tretton raka matcher i ligan utan förlust) men vi måste ta trepoängare nu. Det ryktas om att Rooney ska vara tillbaka på lördag och jag hoppas att hans återkomst kan bli den boost vi behöver för att kunna vinna på bortaplan och framförallt hemma. Jag hoppas dock att våran era som obesegrade håller i sig samtidigt. Vi kan göra en Arsenal kanske och vinna ligan utan att förlora en enda match? På lördag ska det i alla fall banne mig bli vinst! Förra säsongen vann vi med 5-0 hemma på Old trafford och säsongen innan dess med 1-0. Så en 3-0 seger på Lördag skulle kunna vara något. Rooney får gärna göra ett hattrick samtidigt som Chelsea torskar eller kryssar borta mot Birmingham.
Mitt inlägg blev långt och det var inte det här jag skulle skriva om egentligen.. men ett dött lopp för United har blivit ett kort depåstopp och nu är det dags att kriga igen.
/ Skrevet
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2010-11-16 @ 21:57:27
Inlagd under:
Imorgon(idag, eller what ever) är en sagolik dag. Troligen årets absolut bästa söndag för de som uppskattar fotboll. Det är mer eller mindre obligatoriskt att sitta bänkad framför tvn/streama matcherna mellan 15 och 23 imorgon. Vi har en bunt fantastiska matcher framför oss, på samma dag dessutom.
För att göra det enkelt tänker jag bara beta av dem i tidsordning(med den viktigaste matchen först) för att inte göra någon ledsen och påstå att den ena är viktigare än den andra(fast den vid 15:00 är viktigast, punkt).
15:00 på tv4 sport kan de svenska tofflar som inte orkar pallra sig till Rom bevittna derby della captiale. Utan tvekan ett av årets mest känslosamma matcher och det säger jag inte enbart eftersom jag är en laziale. Roma har alltid varit Roms stolthet, stadens lag, medan mitt Lazio varit lillebror som försöker visa sig på styva linan och förstöra storebrors planer gång på gång. Matchen förtjänar en följetong i sig men engagemanget finns inte riktigt där och för det ber jag om ursäkt. I år marscherar vi dock in på Olimpico till Rom-derbyt som serieledare och favoriter till segern. Något som inte hänt sedan vi tog hem Scudetton med Svennis och jag är ofantligt stolt trots att alla belackare menar att vi hamnat i vår position tack vare tur, tur och tur. Fuck you säger jag, det väger knappast upp för skitförlusterna vi hade i derbyna förra året där vi borde plockat 6 poäng med tanke på hur matcherna såg ut men inte fick med oss en enda pinne. Fotboll har aldrig varit rättvist och kommer aldrig vara.
Senare vid 16:30 är det dags för allsvenskan att avgöras. Det blir ett skånskt lag som tar hem guldklumpen till pokal i år, det står redan klart men frågan är om det hamnar i tattar-Malmö eller i min skånska "hemstad" Helsingborg. Båda lagen ligger på samma poäng inför den sista omgången med Malmö som ledare på bättre målskillnad. Helsingborg är piskade att vinna mot Kalmar och Malmö måste undvika att tappa poäng mot Mjällby(kom igen, ge mig en läggmatch!). Matcherna sänds på canal+. Hursomhelst är det alltid kul med ligor som är vid liv in till sista stund och jag kan bara roas av Allsvenskan i år som bjudit på mer än vanligt och till viss del snott mitt intresse för en stund eller två.
Klockan 17:00 finns det en annan match av intresse för de som inte uppskattar svensk guldstrid på liv och död. Liverpool tar emot mästarna Chelsea på Anfield och jag hoppas som vanligt på en kula eller två i knäet på Drogba. Cech kan gärna ta en smäll på köpet bara för hans fula mössa samt en storslagen seger för hemmalaget. Liverpools Captain Fantastic Steven Gerrard gjorde ju som bekant ett hattrick tidigare i veckan mot Napoli efter att ha blivit inbytt i andra halvlek och nog fan hoppas jag på något liknande imorgon från Stevie. Jag önskar Chelsea all olycka i världen och skulle väl antagligen offra mitt eget välbefinnande för att se dem spela skit och brinna i Premier Leagues skärseld aka kvalserie ner till Championship.
När klockan sedan klämtar 21:00 finns det två derbyn att välja på. Den som är mainstream eller har Mourinho-fetisch väljer förstås att glutta på årets första Madrid-derby när Real tar emot Atlético hemma på Santagio Bernabeu. Diego Forlan har spelat skit än så länge den här säsongen för Atlético och ryktena går kring en flytt i januari-fönstret som stör hans motivation. Diego får gärna göra ett coolt hattrick för att tysta kritiken bara Real är snäppet vassare och pangar in fyra bollar bakom De Gea. Att Real skulle tappa alla poäng känns dock väldigt osannolikt med tanke på det Real vi sett än så länge i år men det är trots allt ett derby och allt kan hända. Utan tvekan en match där Mourinho har möjlighet att glänsa med sitt "nya" Real, segermaskinen som ska ge oss titlar igen. Matchen sänds av Canal+ men matchen går ocksp att streama på exempelvis bet365.
Om man inte känner för ett spanskt derby i huvudstaden finns dock möjligheten att vända blickarna mot Paris. Paris SG tar emot Marseille och det har inför matchen varit många turer i media. Matchen mellan tungviktarna Paris och Marseille har en tendens att bli väldigt bråkiga och inför årets derbyn kom förslaget på tal om att bannlysa bortafansen från matcherna för att få lugn och ro på läktarna och gatorna. Så blev dock inte fallet och det kan bli väldigt intressant att följa händelseutvecklingen. Det blir väl troligen inte ett Partizan-Röda Stjärnan men jag undrar om det inte kommer balla ur? Viasat har sändningsrättigheterna till franska Ligue 1.
En underdog vid 17:00 är "ubåtarna" Villarreal som tar emot Athletico Bilbao och kan erbjuda en intressant strid med ett gäng sköna lirare och två av mina favoritklubbar i Spanien med härliga filosofier.
På återseende
// Don Ohlson
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2010-11-07 @ 01:45:42
Inlagd under:
Båda är rubriker, båda hämtade från England och båda får många att reagera, men av helt olika anledningar...
Rooney +United lär vara en av dom mest sökta ordkombinationerna dom senaste dagarna (förutom porn +free), fish +chips kanske en av dom mest sökta någonsin? Saknar stats..
Det spelar ingen roll vad som söks så länge det publiceras och söks.. "Stackars" Rooney fick hela fotbollsvärlden att tro att han skulle lämna manchester united. Och hela världen trodde det.. ett tag..
Då så, roooooooney lämnar inte united och skriver ett 5-årskontrakt.. Visst, absolut, helt ok, skönt... Det är som att bestämma sig för att ändå ta det där fabriksjobbet och att hela sverige skulle ställa sig upp o skrika "vad i h-e håller du på med?" Det är ungefär den motsvarigheten som jag kan göra..
Fotbollfans världen över fick nyheten "Rooney lämnar.." och alla tog det olika.. På old trafford vinkade dom vänligt med budskapet " Who´s the whore now?".. visst känslorna är heta..men kom igen! inget var ju klart!
Min gode vän som håller av det vidriga laget på A från london (men ändå har sitt favoritlag nånstans ner i divisionerna..) messade "haha" och ringde 10 minuter senare och frågade om jag visste vad det var som han skrattade åt.. "självklart" sa jag...
Visst, som f-n att jag var orolig men nånstans i bakskallen så tänkte jag pr och pengar.. IMen det är trist att ett trick ska innebära mordhot, livvakter, supportermissnöje och framförallt, för egen del, avsky.
Jag bugar för evigt för min, stolt o säga, kusins krönka.. Nu blev det inte "Tack glazer, nu måste vi sälja.." utan mer fuckoff, rooney stays..
Nu tror jag lite mer på engelsk fotboll igen.
Busbyheat
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2010-10-22 @ 19:09:44
Inlagd under:
Vi börjar den 5 november.. Manchester United skulle möta Röda Stjärnan (Belgrad) i Europacupen på bortaplan. Flygsäkerheten 1958 var inte vad den är i dag, men flyg var enda alternativet för klubben att ta sig till och från matchen.
Matchen spelades den dagen och laget hade matcher i den engelska ligan helgen före och efter.
Resan dit gick bra, matchen likaså. Oavgjort med 3-3 tog United vidare till semifinal då engelsmännen vunnit det första mötet med 2-1.
Men på vägen tillbaka började problemen redan i Belgrad. Spelaren Johnny Barry hade glömt sitt pass och flyget försenades med en timme. Planet gick ner för att fylla på bränsle i München, men när piloten James Thain skulle starta strejkade motorerna.
Två startförsök fick avbrytas. Vid det tredje kom motorerna igång, men snöslask i slutet av startbanan hindrade planet från att få tillräcklig fart för att stiga snabbt. Med 44 personer ombord kraschade planet in i ett stängsel som omgärdade flygplatsen och vidare in i en byggnad.
21 av passagerarna dog omedelbart och ytterligare två på sjukhus inom tre veckor. Åtta av de omkomna var spelare i Manchester United, bland de övriga fanns tre ur klubbens ledarstab och åtta journalister. Ytterligare två spelare skadades så svårt att de tvingades avsluta sina fotbollskarriärer i förtid.
Laget brukar kallas för "Busby babes"; tränaren hette Matt Busby och laget höll en ovanligt låg snittålder.
Busby hade fått svåra skador i kraschen och kämpade på sjukhus i veckor efter kraschen. När han väl kom tillbaka fokuserades all hans energi på att bygga ett nytt storlag. Han försökte återuppväcka "the Babes" genom att investera i ungdomsverksamheten och satsa på klubbens egna talanger.
På samma sätt har Ferguson byggt sin framgång. Han är den enda United-tränare som lyckats upprepa Matt Busbys bedrift att vinna Europacupen, eller Champions League som det heter nu. Fyra spelare i startelvan som slog Bayern München i finalen 1999, hade gått raka vägen från Uniteds juniorlag till a-laget. Då saknades ändå Paul Scholes och Phil Neville, som gjort samma resa och spelade stor roll i att United även vann ligan det och nästkommande tre år.
"Just like the Busby Babes in days gone by
We´ll keep the red flags flying high
You´ve got to see yourself from far and wide
You´ve got to hear the masses sing with pride...
UNITED! Man UNITED!"
/Busbyheat
Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks () | 2010-10-08 @ 20:05:28
Inlagd under:
Fotbollskunskap är ett första steg på ett projekt av ett gäng vänner som har fotboll som gemensamt intresse. Till att börja med kan det säkert vara en aning stökigt men förhoppningsvis får vi ordning på maskineriet inom en snar framtid.
Tanken med det här projektet har likheter med svenskafans; en sida av fans för likasinnade. Bristen på objektivitet kommer dock vara lite av ett signum om jag känner mina skribenter så väl som jag tror mig göra. Men det ska poängteras att bara för att flera av oss är uppvuxna med Man United i blodet så kommer inte allt krut läggas på Sir Alex lagmaskin.
Jag hoppas att ni finner det vi tillhandahåller intressant och att ni i så fall sprider det vidare.
// Don Ohlson
Permalink | Allmänt | Kommentarer (3) | Trackbacks () | 2010-09-27 @ 21:44:23
