Hjärtat i Paris bultar igen
I helgen har det spelats EM-kval. Utvalda spelare lämnar sina klubbar för att i två veckor representera sitt land, något som jag kan tänka mig är en underbar känsla i vissa länder men en tung börda i andra. Inför gårdagens möte mellan Frankrike och Rumänien hade fransmännen inte vunnit hemma på nationalarenan i Paris under ett års tid. Ett år är en förbannat lång tid, speciellt för ett land som vill se sig som en av fotbollsvärldens ledande nationer.
Om vi i Sverige tyngde Lagerbäck och hans landslag med vårt eviga klagande på hans tråkiga fotboll så har det franska landslaget ständigt blivit våldtagna av sin press och sina fans. Under EM 2008 i Tyskland orkade laget bara med ett sketet mål framåt. Avsaknaden av Zidane var total och påhoppen började på landslaget men franförallt förbundskaptenen Domenech. Domenech fick dock sitta kvar på posten eftersom han hade spelarnas förtroende.
Nu, efter VM i Sydafrika är det andra visor. Frankrike var en katastrof och inte bara resultatmässigt efter att ännu en gång bara mäktat med att göra ett mål i gruppspelet. Det har talats om mobbning av Gourcuff som skulle axla Zidanes mantel, Anelka skickades hem till Frankrike på en gång efter att i halvtid mot Mexiko hamnat i gräl med Domenech och laget vägrade träna följande dag för att visa sitt stöd för Anelka. Domenechs huvud fick rulla, föga förvånande.
Laurent Blanc, den gamla mittbacken och en av hjältarna som bärgade Frankrikes VM-guld på hemmaplan 1998 tog över som tränare för landslaget och petade alla spelare som medverkat i senaste världsmästerskapet under sin första landskamp. Torsk på hemmaplan mot Vitryssland och våldtäkterna på landslaget var genast igång igen.
Nu har det dock börjat ljusna. Blanc har hittat en balans som gett laget en stabil grund att stå på. Även om laget inte är uppe i den standard de höll i fornstora dar så har de nu två raka 2-0 segrar och har köpt sig lite andrum och kanske kanske kommer laget till liv redan i det kommande europeiska mästerskapet. Spelarmaterialet finns där, Blanc finns där. Nu behövs bara att det franska folket ställer sig på rätt sida.
// Don Ohlson